Recension Svd

Intensiv närvaro i det till synes vardagliga

I Johan Thurfjells konst återfinns ofta bilder och modeller av till synes obetydliga landskap. De är sällan befolkade, men ändå är människan alltid närvarande. Inte bara för att vi kan skönja byggnader eller annat som påminner om mänsklig aktivitet, utan därför att dessa scener så uppenbart pockar på vår uppmärksamhet. Se här! säger någon och ibland sker det med en sådan intensitet att jag känner det som om jag står inför någons minnesbild.

På Nordenhake tittar jag länge på ett diorama av ett skogsparti. Jag förstår inte vad som gör miljön så laddad, men jag tvekar inte en sekund om att den betyder massor.

Stämningen påminner om hur skräck- och spänningsfilmer laddar situationer och det är väl inte för inte som Thurfjell i tidigare verk arbetat med teman från filmer som "Hajen" eller "The Shining". Men den nuvarande utställningen är befriad från sådana undertoner, inte heller finner vi de pojkrumsartade referenser konstnären ibland jobbat med. Inte ens nostalgin är så dominerande längre, även om den finns där.

Det första som möter besökaren är ett fritt hängande äldre, spröjsat fönsterpar som behandlats så att det ser ut som om det finns några droppar nyfallet regn på dem. Fönsterformen går igen i konstverken i det innersta rummet. Här ser vi mest skuggan av fönstret, beskådat inifrån.

I verket "Noon" projiceras formen mot väggen inne i en liten modell. På väggarna hänger en svit målningar som visar hur skuggan sakta flyttar sig över golvet – något som också förklaras av titlar som "13:40" och "07:01".

I dessa verk får ljuset flera betydelser: Thurfjell har målat med fernissa på papper så att motivet endast blir synligt när man tänder den bakomliggande lampan.

Med dessa verk har Johan Thurfjell flyttat fokus från historieberättandet till att bli en betraktande fenomenolog, vilken med långsamt och koncentrerat seende tar in sin miljö. Tidens gång är fortfarande temat, men den passerar nu långsamt och kan lika gärna vara en berättelse om igår, som om något som skett i barndomen.

Ibland är det vardagliga det svåraste att beskriva. Med sedvanligt poetiskt handlag får Johan Thurfjell mig att stanna till och finna storslagenhet i det lilla. Plötsligt tar tillvaron paus.

Håkan Nilsson, publicerad 23 maj 2013

<< to texts